Verkkommentar: Vi satt en kväll i mars 2019, Kerstin och jag, och talade om oss människor och Jorden. Vår planet Jorden, alltmer utsatt. Sårbar. Isar smälter, skogar brinner, vattendrag svämmar över på ett sätt som vi inte känner igen. Proportionerna är skrämmande. Vad kommer att hända? Vad händer just nu? I tanken förflyttade vi oss till en annan planet. Vi satt där och såg på avstånd vår vackra blå planet. Jorden. Så vackert svävande i rymden. Ja, där är den ju. Men vad finns på den? Finns det liv, finns människor? Vi pratade länge och på något sätt kändes det trösterikt att vi ändå satt där och filosoferade, om än på en annan planet. Vi var. Vi levde. Jag skulle börja komponera ett stort stycke för kör och orkester, sökte idéer, och kände att det var omöjligt att inte beröra klimatkrisen, denna ödesfråga för mänskligheten. Jag hade med min röst och piano improviserat en fri början som jag gav till Kerstin. Hon svarade efter vårt samtal med två korta, vackra dikter. Den tredje dikten fanns redan. Den skrevs 2008 och är en mycket dramatisk text om en naturkatastrof. Om än skriven först, beslöt jag att den skulle ligga sist i stycket. Så började jag komponera och som alltid drar musiken iväg med mig. Den börjar efter en lång insvängningsfas så sakta bli tydlig och formas.
nely earth Silent earth Seasons passing Winds howling --- Min utgångspunkt är alltid att jag med musikens hjälp undersöker något. Jag försöker lyssna av vad som behöver sägas, behöver uttryckas. Inte vad jag vill, utan vad som behövs. Det blir till ett samtal med noterna, där jag sätter igång processer lyhörd för vart musiken sedan vill. Jag bearbetar, spelar igenom om och om igen, knådar, sjunger, drömmer fram musiken. Är det inspirerat öppnar den sig och börjar komponera sig själv. Saker uppstår som jag aldrig kunnat tänka ut. Det gäller att vara uppmärksam, ha sina känslospröt ute. Första satsen är ödslig med vindgong, cymbaler och isande brass. Mitt i detta kören, Mänskligheten. I andra satsen sjunger kören – vi människor - till Jorden. Berättar vilka vi var. Hur vi levde. Det klingar ofta unisont och visartat enkelt. Ibland nästan romantiskt. Och det blev, tyckte jag vid ny genomspelning lite väl romantiskt, väl vackert. Som en konstnär började jag då måla över satsen med drillar, ibland harmoniska, ibland disharmoniska. Musiken fick stanna upp ibland, frysa. Satsen slutar med att kören på många olika språk sjunger till Jorden: Save yourself from us! Save us from ourselves! Save us! (Rädda dig från oss! Rädd oss från oss själva! Rädda oss!) Sista satsen är mycket dramatisk, en beskrivning av en naturkatastrof och en klagosång i ett. The burning earth. The tremoring earth --- Stycket avslutas med en lång coda. Karin Rehnqvist, 28 februari 2020
Sound sample: Silent Earth, ur sats II. Netherlands Radio Philharmonic Orchestra, Netherlands Radio Choir, Gijs Leenhaars. Från uruppförandet i Concertgebouw 22-01-29
Att välja ett alternativ resulterar i en fullständig siduppdatering.
The cookie text or cookie message is the main way of communicating to your visitors that you use e.g. analytics or marketing cookies to make your website and its services better and smarter, while at the same time protecting their privacy, giving them a real choice of how their data should be used.
