URUPPFÖRANDE The Wanderers, en symfoni om människans relation till jorden
Matthew Petersons The Wanderers för kör och orkester uruppförs den 21-22 mars av Radiokören och Dalasinfoniettan. Det är Petersons andra symfoni, en berättelse om skogarna, tjärnarna, stånghamrarna och masugnarna i hans hembygd Dalarna, om människans uråldriga relation till jorden och om att vara mitt i livet.
Den 21 mars i Berwaldhallen och den 22 mars i Kulturhuset tio14 uruppförs The Wanderers. Symfonin är en sambeställning från Radiokören och Dalasinfoniettan, där Matthew Peterson är composer in residence 2024-26. Clarie Levacher dirigerar.
Intervju med Matthew Peterson till magasinet Nordic Highlights, nr 1 2026
Matthew Peterson föddes i Grand Forks, North Dakota, där familjen jagade rapphöns och snögäss på prärien. I norra Minnesotas stora skogar vandrade han på jakt efter vitsvanshjort, och på Indiana University minns många när han bjöd kompositionsklassen på helgrillat hjortlår.
– Jag minns att jag sprang och köpte en burk svensk lingonsylt som tillbehör till professor Sven-David Sandström. Min första kompositionslärare Mary Ellen Childs föredrog fisk, men de flesta andra älskade viltkött. Under några år betalade jag extralektioner i komposition med kött… Jag var nog rätt exotisk.
Närheten till skogen och sjöarna, viltet, fisken, stjärnhimlen och dofterna har präglat Matthew Peterson. Under sina år i Indiana mötte han Per Mårtensson, konstnärlig ledare för Gotland Composer School. På Fulbright-stipendium kom Matthew till Visby för att skriva en kammaropera, Voir Dire. I Stockholm 2018 väntade Matthew och hans fru Sara sitt första barn och paret bestämde sig för att flytta till Smedjebacken, nära vännerna och jaktlaget. Matthew Peterson var tillbaka i skogen.
Helheten
2024-2026 är Matthew Peterson composer in residence hos Dalasinfoniettan i Falun, en liten timme från hemmet i Smedjebacken. Petersons andra symfoni, The Wanderers, är en sambeställning från Dalasinfoniettan och Radiokören och målet har varit att väva samman de två till en ny sorts ljudorganism.
– Radiokören har format min utveckling som körtonsättare. Det är en av världens finaste ensembler, men här har jag tänkt på individerna som jag har lärt känna under våra tidigare samarbeten. Jag har sett deras ansikten framför mig när jag har komponerat och hoppas att styrkan i min passion för de här texterna ska smitta av sig på dem. Det är ett krävande verk där sångarna är aktiva under nästa alla de 55 minuterna.
Platsen
I The Wanderers ville Matthew Peterson inte bara förmedla något universellt, utan också berätta om Dalarna. Skog och jordbruk, åkrar och ängar, trä och bergshantering, järn, gruvor, smedjor, masugnar och vattendrag, skulle det gå att få in allt detta i ett verk? Han hittade två diktare som blivit en del av Sveriges folksjäl: Dan Andersson, från skogarna runt Ludvika, inte långt från Smedjebacken, och Gustaf Fröding, den esoteriska värmlänningen.
– Att läsa de här texterna är en sinnlig upplevelse för mig, snarare än intellektuell. Jag känner lukten av skvattram, pors och mossa och den jästa aromen av förmultnande tranbär från i höstas. När jag tänker på Dan Anderssons ord ”when stars shine over whirling endless moors”, då vet jag. Det är en unik sorts ensamhet på en myrmark en oktobernatt, en sorts tvekan och oro. Myren blir en annan plats när tranan ropar en tidig junimorgon.
Matthew Peterson menar att vår tro på människans idéer som det högsta konstnärliga är för ensidig. Det finns en annan värld som öppnas upp när man skapar en relation till en plats och dess djur: människans uråldriga relation till jorden är ett outtömligt ämne.
Språket
Det som satte i gång kompositionsprocessen var Matthew Petersons egna översättningar av Frödings och Andersson dikter. Han valde helt enkelt ut rader som kändes självklara att översätta utan att textens kraft gick förlorad och kombinerade dem till en ny helhet.
– Det blev som att jag komponerade en text. Jag fick friheten att integrera kör och orkester som jag ville, och njöt av att upptäcka att diktarnas fantastiska allitterationer fungerade oväntat bra på engelska: ”Vad som av vinden viskas” blev ”what the wind wispers”.
De fyra satserna i symfonin har varsin plats: skogen om natten, fält i solsken, en eldig smedja, en tjärn i skogen. Matthew Peterson upptäckte efterhand att där fanns en nivå till i texterna. I skogen en känsla av vilsenhet och i järnet och gruvan det tröstlösa: ska vi slita ut oss? Är jag människa eller djur?
– Jag förstod att texten om solen och ängarna handlar om hur jag känner mig: en 40-årig man med barn – jag är pappa och tonsättare, odlar och bygger på mitt hus. Jag har en kraft inom mig att alstra liv på så många sätt. Människan har en otrolig förmåga att skapa!
Musiken
– Det musikaliska motivet består av F – Gess – Ass, tre toner som kan bilda både dur och moll beroende på var i skalan vi befinner oss. Det ger en sorts ambivalens som känns så rätt för temat, en växling mellan ljus och mörker. Jag har använt motivet på alla nivåer och i olika skikt; det genomsyrar hela verket. Jag gillar den begränsningen och brukar ofta jobba så. Man hamnar i en säregen klang för just detta verk, som håller ihop tonspråket.
Motivet bygger strukturer djupt inne i konstruktionen och hörs samtidigt i förgrunden: i första satsens kör (”we are weary”) och i andra satsens glänsande, upprepade sextondelar. I tredje satsen bildar det en brutal basgång. I fjärde satsen finns ett av Matthew Petersons egna favoritställen i stycket: när kören sjunger om tjärnens vattenspegel hör vi motivet spegelvänt åt olika håll, klättrande i orkesterns kanon och i basgången.
The Wanderers
Vid slutet av istiden gick människor över Beringiabryggan och bosatte sig i det som nu är Nordamerika. Själv har Matthew Peterson flyttat från en kontinent till en annan.
– Vi är en unik art, den vandrande arten. Vi har alltid sökt, hittat och etablerat oss i nya miljöer. Visst, vi behöver nya jaktmarker, men vi är också nyfikna! Jag är själv en vandrare med stor äventyrslusta, samtidigt som jag är starkt rotad på denna plats, Dalarna.
Men The wanderers i symfonins titel syftar varken på honom själv, Gustaf Fröding eller Dan Andersson. Det är vi som lyssnar, vi som sjunger, vi som tillsammans upplever symfonin. Alla som verket väcker någon känsla i.
– Det är fantastiskt när man tänker på symfonin som form och den betydelse den har haft. Beethovens 9:e, Mahlers 2:a… Att dessa verk har resonerat så starkt med så många människor från olika tider och platser!
*****
“Once in his life a man ought to concentrate his mind upon the remembered earth. He ought to give himself up to a particular landscape in his experience; to look at it from as many angles as he can, to wonder upon it, to dwell upon it. He ought to imagine that he touches it with his hands at every season and listens to the sounds that are made upon it. He ought to imagine the creatures there and all the faintest motions of the wind. He ought to recollect the glare of the moon and the colors of the dawn and dusk.”
/Kiowa writer and scholar N. Scott Momaday (the first Native American writer to be awarded the Pulitzer Prize).
*****
URUPPFÖRANDE
Lördag 21 mars i Berwaldhallen i Stockholm
Söndag den 22 mars i Kulturhuset tio14 i Falun
Radiokören
Dalasinfoniettan
Claire Levacher, dirigent
Tre korta filmer om The Wanderers, producerade av Dalasinfoniettan, finns att se på spellistan Matthew Peterson på Gehrmans Musikförlags YouTube-kanal.