Tonsättaren, musikvetaren, organisten, radioproducenten mm. Bengt Hambraeus var en av den nya musikens centrala gestalter i Sverige. Som tonsättare var han nästan helt självlärd och strävade ständigt efter att finna nya uttrycksmedel. Han deltog under 50-talet i sommarkurserna i Darmstadt och han blev också den förste svensk att komponera ett elektroakustiskt verk i Köln Studion (1955).
Inpirerad av sin forskning om tidig musik, akustik och elektronisk studioteknik, samt av icke-västerländsk och avantgarde-musik - visar Hambraeus i sitt komponerande en speciell förkärlek för klangfärger (särskilt klockljud) och collage/citat-effekter.
Hambraeus komponerade ett 150-tal verk, musik för alla typer av ensembler, från elektroakustisk musik och kammarmusik till orkesterstycken, körverk och opera. Speciellt känd blev han som förnyare av orgelmusiken. Mellan 1957 och 1972 arbetade han på Sveriges Radio där han jobbade aktivt för att introducera den nutida musiken.
1972 emigrerade Hambraeus till Canada där han arbetade som professor i komposition, orgelimprovisation, musikteori och musikvetenskap vid McGill Universitetet i Montreal. I Canada lät han sig inspireras av det multikulturella samhället. Etnomusikologi och politik var ämnen som djupt engagerade Hambreaus och som också tjänade som inspirationskällor i hans musik. Han såg sig själv som ”en scenarbetare på den globala Världsmusikteatern” där musik från alla tider och platser kan höras.
1995 pensionerades Hambraeus från McGill universitetet med hederstiteln Professor Emeritus. Han fortsatte dock att komponera, skriva och föreläsa till sin bortgång. Han avled den 22 september 2000 på sin farm Apple Hill utanför Montreal i Canada
