Utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. 1984-91 studier på kyrkomusiker-, musiklärar- och körpedagogklasserna vid Musikhögskolan: sång bl a för Solwig Grippe, orgel för Hans Fagius och Stefan Therstam, dirigering för Eric Ericson och Jorma Panula samt teori för Lars-Erik Rosell och Per-Gunnar Alldahl. Under studietiden var han medlem av Eric Ericsons Kammarkör och Radiokören. Åren 1991-95 studerade han för sångpedagogerna Hans Gertz och Erik Saedén vid Operahögskolan i Stockholm. Under åren vid Operahögskolan studerade han även elektroakustisk musik vid EMS i Stockholm.
Den egentliga debuten som tonsättare skedde med sångcykeln Tx: William Blake (1989) som sändes ett antal gånger i radio. Han har därefter gjort musik till flera dansföreställningar, ofta i samarbete med koreografen och hustrun Åsa Unander-Scharin. Här bör nämnas I pekfingrets förlängning (1991), det multimediala dansverket Pumpgropen (1992),
Spelsinnetur (1994 – fem rörelsemelodier utarbetade i samarbete med koreografen). Även Fanfar för Form för två Aidatrumpeter och tape (1995), beställd inför Föreningen Svensk Forms 150-årsjubileum, har senare utförts med dans. Unander-Scharins dansverk har framförts på Dansens Hus, Moderna Dansteatern och Danshögskolan i Stockholm, på Dansstationen i Malmö samt i Danmark och Finland.
I samarbete med poeten Katarina Frostenson skrevs radiooperan Mannen på Sluttningen (1991) som deltog i Prix Italia 1992. Operan Tokfursten (1996, efter den egenartade självbiografin av Elgard Jonsson) för åtta sångare och tretton musiker uppmärksammades stort när den uruppfördes på Vadstena slott. Operan spelades även under Kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998. Under 1996 och 1997 skrevs och realiserades Figurer i ett landskap – sångcykel för radiomediet, med texter av poeten Ingamaj Beck. Verket utformades kring nio artister och deras speciella sätt att använda sina röster.
Carl Unander-Scharin är parallellt verksam som tonsättare och sångare: dubbla roller som färgar hans komponerande och som har givit honom en särskild känsla för rösten, dess klangvalörer och uttryckspotential. Han skriver med tanke på det “sceniska“ i rösten, ofta i en elektroakustisk kontext eller med blandningar av elektroakustiska- och instrumentala medel.
Källa: Svensk Musik
För mer information: http://www.electronic-opera.com
Läs om Carl Unander-Scharin som KTH:s Årets Alumn 2023
