Utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och
Operahögskolan i Stockholm. 1984-91 studier på kyrkomusiker-, musiklärar- och
körpedagogklasserna vid Musikhögskolan: sång bl a för Solwig Grippe, orgel för
Hans Fagius och Stefan Therstam, dirigering för Eric Ericson och Jorma Panula
samt teori för Lars-Erik Rosell och Per-Gunnar Alldahl. Under studietiden var
han medlem av Eric Ericsons Kammarkör och Radiokören. Åren 1991-95 studerade
han för sångpedagogerna Hans Gertz och Erik Saedén vid Operahögskolan i Stockholm,.
Under åren vid Operahögskolan studerade han även elektroakustisk musik vid EMS
i Stockholm.
Den egentliga debuten som tonsättare skedde med sångcykeln Tx: William
Blake (1989) som sändes ett antal gånger i radio. Han har därefter gjort
musik till flera dansföreställningar, ofta i samarbete med koreografen och
hustrun Åsa Unander-Scharin. Här bör nämnas I pekfingrets förlängning (1991),
det multimediala dansverket Pumpgropen (1992), Spelsinnetur (1994
– fem rörelsemelodier utarbetade i samarbete med koreografen). Även Fanfar
för Form för två aidatrumpeter och tape (1995), beställd inför föreningen
Svensk Forms 150-årsjubileum, har senare utförts med dans. Unander-Scharins
dansverk har framförts på Dansens Hus, Moderna Dansteatern och Danshögskolan i
Stockholm, på Dansstationen i Malmö samt i Danmark och Finland.
I samarbete med poeten Katarina Frostenson skrevs radiooperan Mannen på
Sluttningen (1991) som deltog i Prix Italia 1992. Operan Tokfursten (1996,
efter den egenartade självbiografin av Elgard Jonsson) för åtta sångare och
tretton musiker uppmärksammades stort när den uruppfördes på Vadstena slott.
Operan spelades även under Kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998. Under 1996
och 1997 skrevs och realiserades Figurer i ett landskap – sångcykel
för radiomediet, med texter av poeten Ingamaj Beck. Verket utformades kring nio
artister och deras speciella sätt att använda sina röster.
Carl Unander-Scharin är parallellt verksam som tonsättare och sångare: dubbla
roller som färgar hans komponerande och som har givit honom en särskild känsla
för rösten, dess klangvalörer och uttryckspotential. Han skriver med tanke på
det “sceniska“ i rösten, ofta i en elektroakustisk kontext eller med
blandningar av elektroakustiska- och instrumentala medel.
Källa: Svensk Musik
För mer information: http://www.electronic-opera.com
