”Jag strävar efter en enkel, klar, melodisk stil, gärna anknytande till folkton och med fast, rytmisk profil. Harmoniken vill jag ha okomplicerad.
Ju äldre man blir, desto klarare kommer man underfund med melodins betydelse.” Orden är Erland von Kochs egna och sammanfattar kärnfullt hans tonsättargärning.
Erland von Koch tillhörde tillsammans med bl a Lars-Erik Larsson, Gunnar de Frumerie och Dag Wirén de s.k. ”trettiotalisterna”. De debuterade alla under trettiotalet efter studier i Tyskland och Frankrike och hade gemensamma estetiska ideal.
Med sina sex symfonier, tolv solokonserter, 18 Monologer för olika solo-instrument, baletter, barnoperan Pelle Svanslös, filmmusik, solosånger, körmusik mm tillhörde Erland von Koch också de mest mångsidiga. Som en röd tråd genom hela hans skapande löper känslan för melodi, den starka rytmiska profilen och den svenska folktonen.
Erland von Koch var verksam under hela sin livstid. Så sent som 2004 uruppförde Radiosymfonikerna hans sista stora orkesterverk, Rondinato.
Erland von Koch fick ta emot en lång rad utmärkelser, bland dessa: Christ Johnson-priset 1958, Vasaorden (RVO) 1967, Litteris et artibus 1979, Atterberg-priset 1979 samt Alfvén-priset 1981. Han tilldelades Kungl. Musikaliska Akademiens medalj för tonkonstens främjande 2000.
