Fredrik Sixten (f. 1962) är utbildad organist och dirigent. Han har studerat komposition för Sven-David Sandström. Han har varit organist och körledare i Vänersborg (1991–2000), konstnärlig ledare och dirigent för Göteborgs gosskör (1997–2001), domkyrkoorganist i Härnösand domkyrka (2001–2013) och domkantor i Nidarosdomen
i Trondheim (2013–2014). Under denna period ökade emellertid mängden förfrågningar om beställningsverk, och 2014 bestämde han sig för att helt ägna sig åt komponerande.
Fredrik Sixtens kompositioner bygger på en mångskiftande och bred kunskap om musikhistorien där barockens mästare Johann Sebastian Bach och 1900-talets franska kompositörer är viktiga inspirationskällor. Även en närhet till olika uttryck inom jazzen liksom till svensk folkmusik känns igen som viktiga delar i Sixtens tonspråk.
Fokus för Sixtens kompositionsarbete är liturgisk musik för orgel och kör i olika kombinationer. Dessutom skriver han instrumentalmusik för skilda sammanhang. Vanligen arbetar han inom ramen för etablerade former. I hans verksförteckning finns omfattande kompositioner som opera, oratorier och passioner liksom kammarmusikaliska verk som sonater, toccator och preludier och inte minst ett stort antal bidrag till körlitteraturen. Samtidigt närmar han sig de traditionella formerna med en önskan om att utveckla dessa.
Idéer om kontextuell förankring, könsperspektiv eller ett harmoniskt okonventionellt tonspråk, kan vara det som ger moderna perspektiv i förhållande till det etablerade. Ett exempel på detta är En svensk Markuspassion (2003) som dels är den första ”passionen” som komponerats med svensk språkdräkt och där en kvinnlig sångare sjunger evangelistpartierna.
Med utgångspunkt i församlingsarbete och dess fokus på bruksmusik för gudstjänsten, har Sixten lagt stor vikt vid att komponera liturgisk musik som inte bara kan användas i samband med konserter. Han har en omfattande produktion som är anpassad för allmänt bruk och har förutom åtskilliga verk för kör av överkomlig svårighetsgrad, varit involverad i arbetet med att förnya den svenska psalmboken.
En liknande tankegång finns i Sixtens hållning till lyssnaren. Om delar av hans kompositioner är skrivet så att kyrkokörer i församlingarna kan framföra dessa så är musiken komponerad för konserten skriven med en önskan att den skall kunna bli uppskattad av såväl musikkännare som breda skaror av lyssnare.
Även i instrumentalmusiken fokuserar Sixten på det melodiska och tonalt välklingande som en grundläggande beståndsdel, gärna i kombination med utmanande harmonisering och överraskande vändningar i musiken. Han vill på det sättet placera sig själv utanför diskussioner omkring förhållandet mellan modernism och tradition och ser hellre båda som delar inom samma konstmusikaliska ram.
