Gunnar de Frumerie uppnådde en stark position i den svenska musiken tack vare sin frodiga fantasi som inspirerats av flera källor. Skiftande folkmusikaliska idiom hör dit liksom flera element inom den konstmusikaliska traditionen, t ex barockens danssviter, variationsformer samt klassicismens eleganta och friska musikalitet.
Pianot har en framstående roll i Gunnar de Frumeires skapande: där finns en lång rad av klaververk som sonater, sviter och verk för piano tillsammans med orkester. Den svenska vokalkonsten har de Frumerie berikat med två större körverk med orkester: Fader Vår och Åtta Psalmer ur Psaltaren, samt en mängd, ofta framförda, sånger.
Omisskännlig inlevelse och erfaren, intuitiv teknik gestaltar poetiska texter som han ofta valde ur den förnämligaste svenska lyriken. Med melodisk konstfullhet lyckas tonsättaren förmedla ängslan, drömmars intensitet, en frisk såväl som inåtvänd sensibilitet - särskilt kan man framhålla tonsättningarna av Pär Lagerkvists lyrik (Hjärtats sånger, flera cykler ur Aftonland). Litterär är också bakgrunden till ett av de Frumeries mest omfångsrika verk, operan Singoalla efter Viktor Rydbergs roman. Romantiserad anda, naturlyriska stämningsbilder och ett passionerat dramatiskt spel gör operan till ett djärvt, hållbart konstnärligt kraftprov. Ur de Frumeries produktion bör även nämnas helaftonsbaletten Johannesnatten, två variationsverk och Symfonisk svit för orkester, konserter för olika soloinstrument med orkester, samt kammarmusikaliska verk, såsom Musica per nove.
