Hugo Alfvén hör till de mest kända och älskade svenska tonsättarna. Hans produktion är rik och består främst av virtuos orkestermusik, romantiska solosånger och folkliga körsånger.
Med första symfonin (1896) blev Alfvén en av de första moderna tonsättarna som ägnade sig åt denna genre i Sverige. Det är ett imponerande förstlingsverk och med andra symfonin (1899) kom hans definitiva genombrott, samtidigt som han stämplades som lärd och akademisk. Att han dessutom hade en smittande humoristisk ådra visade han först i den svenska rapsodin Midsommarvaka (1903). I en rad orkesterverk, bl a ytterligare tre symfonier, det symfoniska poemet En skärgårdssägen, Gustaf II Adolf-sviten och musiken till baletten Bergakungen, stärkte han sin ställning som sin tids ledande orkestertonsättare. En bländande kolorit och ett intensivt uttryck i efterromantisk anda utmärker dessa verk.
Verksamheten som körledare, (för bland annat OD och Allmänna Sången i Uppsala), gav inspiration till en lång rad körverk av vilka tonsättaren själv betraktade körsättningarna av folksånger som något av hans viktigaste bidrag till tonkonsten. Dessa har också behållit en säker position i de svenska körernas standardrepertoar.
Hans starka ställning inom det svenska musiklivet medförde också att han fick många beställningar på officiell musik; ett tiotal kantater, körsången Sveriges Flagga till Svenska flaggans dag m fl. Även som författare till memoarer visar Alfvén en frodig och levande berättarkonst.
Stig Jacobsson/Svensk Musik
