Jan Sandström hör vill våra mest namnkunniga tonsättare även på den internationella musikscenen. Han har särskilt förknippats med den fantasieggande trombonkonserten Motorbike Concerto som framförts världen över av trombonisten Christian Lindberg.
Just det verket markerade även en övergång i Sandströms komponerande, en förändring som inletts lite tidigare med baletten En herrgårdssägen. De tidigare verken och merparten av 1980-talsmusiken hade varit präglade av ett mer Ligeti-inspirerat klangfärgskomponerande där Sandström bland annat använde spektraltekniker (komposition utifrån analyser av övertonsregister), som i den raffinerat uppbyggda Formant mirrors för kammarorkester och sopran. Till de viktigare verken från den här tiden hör också den strama och förtätade Acintyas för stråkorkester, redan ett verk där personliga infall börjat sippra fram genom det hårt strukturerade.
Med balettmusiken, och med trombonkonserten med sitt underliggande program av resor i en sorts filmiska landskap, gick Sandström definitivt in i en ny fas bortom tabeller och principer. ”Jag upptäckte att det kändes fräscht, att musiken blir rikare och gränslös när omvärlden klampar in i konsertsalen. Jag fascineras av hur fantastiskt livet kan te sig, när verkligheten och konsten samverkar.”
Det har också blivit fler solokonserter sedan dess, och med Don Quixote en än mer teatralt utlevelsefull efterföljare till den första trombonkonserten. I ljuset av detta är det knappast någon slump att hans intresse väcktes för musikteater och opera. Utvecklingen ledde till en mer profilerad melodik och en rytmisk enkelhet, ibland av närmast nyklassiskt snitt, som i operadebuten Bombi Bitt och Nick Carter eller i orkesterverket Kejsarvisan.
Sandström har medvetet arbetat med att nå fram till en lustfylld, barnslig och ibland nästintill naivistisk känslighet i sitt komponerande; det gäller även
kammarmusiken och körmusiken, som i den mycket populära Praetorius-bearbetningen Det är en ros utsprungen.
Allt detta har samtidigt inneburit ett arbete med att lägga andra konstmusikaliska och stilistiska normer åt sidan. ”Världen ser annorlunda ut nu än för bara 50 år sedan, vi zappar oss fram i tid och rum, vi har det inom oss i dag, och det vore konstigt om inte också konsten speglade den rörligheten.
Jag vill låta mig själv överraskas.”
Jan Sandström är professor i komposition vid Musikhögskolan i Piteå och har i sitt pedagogiska arbete bland annat utvecklat möjligheterna för barn och ungdomar att studera komposition, projekt som fått många efterföljare i landet.
Tony Lundman/Svensk Musik
(Foto: Tommy Björklund)
