Maurice Karkoff har förverkligat sin passionerade, mycket engagerade konstnärsnatur i en imponerande mängd verk. Den stora formmässiga, konstruktiva kapaciteten har samtidigt snarare befruktat än motverkat hans naturliga känslighet för det impulsiva och ögonblickligt starka.
Maurice Karkoff talade ofta själv om färg och expressivitet som de starkaste värdena i sin konst som fått sitt utlopp i en rad orkesterverk samt en stor vokal produktion. Till hans kammarmusik hör stråkkvartetter och flera verk av såväl lyriskt som musikantiskt slag.
Karkoff var en av de starkaste och mångsidiga symfonikerna i svensk musik. Kritikern Carl-Gunnar Åhlén skrev en gång att hans symfonier tillsammans utgör en verkgrupp med en betydelse jämbördig med Allan Petterssons insatser på området. De pendlar mellan frän och laddad dramatik, ett melodiskt språk där det inåtvända går hand i hand med stark känsla för det ljuva och sköna, något som också kännetecknar hans övriga orkestermusik.
Maurice Karkoff förverkligade sin passionerade, mycket engagerade konstnärsnatur i en imponerande mängd verk. Den stora formmässiga,
konstruktiva kapaciteten samtidigt snarare befruktade än motverkade hans naturliga känslighet för det impulsiva och ögonblickligt starka. Musikaliteten fann sitt komplement i lyriken, han var en suverän vokalmästare som med sitt tonspråk upprättade dialog med diktare som Nelly Sachs och Paul Celan, Gunnar Ekelöf och Tomas Tranströmer.
Hans-Gunnar Peterson/ Källa: Svensk Musik
