"Kanske rent av mitt intresse för musiken föddes av dikten, ty det var just ordet, det brinnande diktarordet, som satte igång min obevekliga åtrå att komponera". Själv föredrog Rangström att kalla sig "sångdiktare" och det är som en av våra ledande vokaltonsättare han blivit internationellt uppmärksammad.
Född i Stockholm den 30 november 1884, död den 11 maj 1947. Studier i kontrapunkt och komposition för Johan Lindegren några månader 1903-04 samt i Berlin 1905-06 komposition för Hans Pfitzner och sång för Julius Hey. Sångstudierna fortsatte även i München 1906-07. 1907-09 musikanmälare i Svenska Dagbladet, 1910-14 samt 1927-30 i Stockholms Dagblad, 1920-21 i Dagens Nyheter och 1938-42 i Nya Dagligt Allehanda. Under 1910-talet verksam som sångpedagog. En av grundarna av Föreningen Svenska Tonsättare och medlem av dess första styrelse - fram till 1942. Debut som dirigent i Stockholm 1919, förste kapellmästare vid Göteborgs orkesterförening 1922-25. 1930-36 presskommissarie vid Kgl teatern. Ledamot av Musikaliska Akademien 1919.
Det är som en av våra ledande vokaltonsättare han blivit internationellt uppmärksammad - inte minst genom Jussi Björling, Birgit Nilsson och Nicolai Gedda,som gärna sjungit hans sånger. Hans intresse för musiken och vilja att komponera föddes av dikten, och detta speglas inte bara i de hundratals romanserna (åtskilliga till Bo Bergmans dikter, eller de arkaiserande tonsättningarna till Frödings Ur Kung Eriks visor, samt till en lång rad av våra ledande poeter), utan också i hans personliga och ofta romantiskt högspända instrumentalmusik. Inflytande från Stindberg märks i första symfonin, skriven till diktarens minne, i Vårhymn skriven till avtäckandet av Carl Eldhs staty av Strindberg i Tegnérlunden, i olika teatermusikaliska sammanhang och kanske främst i operan Kronbruden. Pianosviten Mälarlegender är vinjetter till Strindbergs diktsvit Stadsresan. ETA Hoffmanns romantiska nattstämningar går igen i stråkkvartetten.
Den första sången skrev han som 17-åring och 44 år senare hade det blivit omkring 250. Sånger ramar in hela hans karriär. Redan detta är en imponerande gärning - i synnerhet om man tänker på hur varierade de är i sin utformning och i sitt uttryck - men Rangström skrev också fyra symfonier med romantiska program och en tät instrumentering, samt en mängd andra orkesterverk av vilka de neoklassiskt konsertanta verken Ballad för piano och orkester, Partita för violin och orkester, Un petit rien och Divertimento elegiaco (de sistnämnda är sviter för stråkorkester) blivit ofta spelade. Sibelius betraktade Rangström tidigt som "huvudet högre än någon annan svensk komponist", men hans personliga, expressionistiska tonspråk hade i vissa lägen svårt att vinna gehör. Idag betraktas han som en av våra största.
Stig Jacobsson
Källa: Svensk Musik
