Wilhelm Stenhammars verk tillhör hörnstenarna i den svenska musiken. Hans tonsättargärning är en av våra rikaste och mest mångsidiga. Bland hans viktigaste verk återfinns två pianokonserter, två symfonier, Serenad för orkester, och som tonsättare av romanser för sång och piano räknas han till de allra främsta.
Wilhelm Stenhammars verksamhet som pianist och dirigent lade grunden till den moderna svenska konsertverksamheten. Hans framåtblickande repertoarkänsla gynnade den unga musiken (Rosenberg, Atterberg m fl), men hans eget tonspråk blev aldrig modernistiskt. I de sena teater-musikaliska arbetena för Lorensbergsteatern i
Göteborg (bl a Ett drömspel, Romeo och Julia samt Chitra) närmar han sig möjligen impressionismen.
Hans tonsättargärning är en av våra rikaste och mest mångsidiga. Redan under studietiden skrev han sånger som ännu hör till standardrepertoaren. Även de tidiga, varmt lyriska tre körsångerna till J P Jacobsens texter och de tre Brahmsklingande pianofantasierna förekommer ofta på konsertprogrammen. Efter studierna i Berlin fick hans musik emellertid en olycklig Wagneranstrykning, särskilt tydlig i operorna Gildet på Solhaug och Tirfing, vars kallsinniga mottagande försatte honom i en kris.
Efter några års tystnad återkom han med en lång och imponerande serie orkesterverk, kammarmusik (6 stråkkvartetter) och sånger som kommit att höra till hörnstenarna i vår musiklitteratur - och som inte minst via skivinspelningar numera också är en världsangelägenhet.
Stenhammar spelade själv sin Pianokonsert i Bb-moll i Köpenhamn, Berlin (med Richard Strauss som dirigent) och med Halléorkestern i Manchester (Hans Richter). Arthur Nikisch uruppförde med Berlinfilharmonikerna konsertuvertyren Excelsior! 1897.
Serenad för orkester (1911–1913/19), Symfoni nr 2 (1911–15), sångcykeln Visor och stämningar (1908-09) hör till höjdpunkterna.
Stig Jacobsson
Källa: Svensk Musik