Folke Rabe har beskrivits som fönsteröppnare och inspiratör. Han var pionjär under det experimentella 1960-talet, inte minst inom körmusiken, och inspirerades i sitt komponerande både av sin bakgrund som jazztrombonist och av den amerikanske minimalisten Terry Riley som han introducerade i Sverige. Rabe blev med sin
mångsidiga verksamhet inom musiklivet och sitt stora internationella kontaktnät en av våra mest inflytelserika (och fantasirika!) musikprofiler.
Folke Rabe studerade vid Kungl Musikhögskolan i Stockholm 1957–64 för bl a Valdemar Söderholm, Bo Wallner, Karl-Birger Blomdahl, Ingvar Lidholm, György Ligeti och Witold Lutoslawski. Studieresor i Europa, Nord- och Sydamerika samt Asien var av betydelse för hans musikaliska och kulturella perspektiv.
Vid sidan om tonsättandet var han verksam över stora delar av musiklivets hela spännvidd: som professionell jazzmusiker, pedagog och föreläsare, musikskribent,
musikadministratör på Rikskonserter (1968–80) – de sista åren som programdirektör. 1980–2000 arbetade han inom Sveriges Radio som producent, redaktionschef och programchef inom P2/Musikradion. Hans intresse för musiketnologi tog honom till bl a Bosnien och Sydamerika för fältinspelningar.
Som tonsättare var Folke Rabe avantgardist på 60-talet med verk som "Pièce" för talkör (komponerad tillsammans med Lasse O'Månsson), "Bolos" för fyra tromboner (komponerad i samarbete med Jan Bark) samt "Rondes" för kör, ett av Rabes även internationellt oftast framförda verk. Bland senare körverk kan nämnas "Joe's Harp" /1970/, "Två strofer" (text Göran Sonnevi) /1980/ samt "to love" (text e.e. cummings) /1984/. Hans mest uppmärksammade elektroakustiska komposition är "Va??" (What??) från 1967.
1983–1997 var Rabe verksam i Nya Kulturkvartetten, en grupp som i Sverige och internationellt framförde "Narrskeppet" och andra stort upplagda och kollektivt
komponerade intermediaföreställningar som kombinerade musik (live och förinspelad) med scenografi, film, diaspel, skuggspel och agerande.
Från 1980-talet och framåt intar musik för mässingsblåsinstrument en framträdande plats i Folke Rabes produktion (han var själv trombonist). Där finns dels solokonserter för trumpet, trombon och valthorn samt en konsert för brasskvintett och symfoniorkester, dels kammarmusik: bland annat "Basta" för solotrombon, "Tintomara" för trumpet och trombon, brasskvintetten "Escalations" samt "Jawbone Five" för trombon och slagverksensemble. I övrigt har han komponerat orkestermusik "Så att denna sång inte dör" /1998/ och elektroakustisk musik "VA??" /1967/ och "Cyklon" /1984/.
Hans-Gunnar Peterson
Källa: Svensk Musik
